Föreläsning: Två aspekter på det operfekta

Vackert lagade japanska föremål väcker uppmärksamhet världen över; Kintsugi, att laga keramik som har gått i bitar med lack och guldpulver, samt Boro, att med stygn omsorgsfullt laga utslitna textilier eller väva nya av trasor, och berättar om olika sätt att förhålla sig till värdet av det materiella i japansk kultur.

Kintsugi har en lång historia med koppling till den japanska teceremonin, där betydelsefulla trasiga teskålar ofta lagas med guldlack. Teskålar och annan keramik var högt värderade samlarobjekt i teceremonin. Lagningstekniken med guldlack visar hur de dyrbara tingen fick ännu högre status då de hade en synlig lagning.

Japanska trastextilier, boro, tillhör den japanska sparsamhetskulturen, där bomullstyg var lyx. Kläder lappades och lagades i flera generationer. Boro berättar om konsten att med knappa resurser överleva på en utsatt plats. Det ursprungliga sammanhanget för boro var de fattiga ekonomiska förhållandena i framför allt norra Japan under Edo-perioden (1615–1868) och ända in på 1950-talet.

Föredraget hålls av Världskulturmuseernas Japan-intendent Petra Holmberg som berättar om bakgrunden till kintsugi och boro, om relationen mellan föremål i Världskulturmuseernas samlingar, japansk estetik, smak och ekonomiska värden. Vi får höra mer om fenomenen kintsugi och boro, två uppmärksammade lagningstekniker som går tillbaka till tidig japansk medeltid. Vad förenar de två teknikerna och hur skiljer de sig åt?